Google Translate finns med på vissa sidor, oftast i vänstra marginalen. Det är en maskinell översättningstjänst, som efterhand kan bli bättre än sitt rykte. Den är snabb och gör ett tillräckligt bra jobb, för att ge en uppfattning om innehållet på webbsidor. Vissa saker klarar den inte, som t ex att titta in i vissa tabellrutor. Mycket ofta blir ordföljder och enstaka ord fel och förvirrande. Man kan också tycka, att meny och språklista skulle vara på t ex engelska, eftersom funktionen har utländska besökare som målgrupp. Tyvärr är det som det är med detta och jag har inte kommit på något sätt att påverka det.

Är du intresserad av min webbteknik och -moral innan du går vidare så finns det lite sånt längst ner på sidan.

 

Jag huserar f. ö. också på Facebook, men håller där en betydligt lägre profil än här...

 

Sidan är senast uppdaterad onsdag 01 september 2010.

Sen sist...

... har det blivit en storstädning av nästan hela sajten. Tidigare besökare noterar möjligen en annorlunda layout, när det gäller navigationslister/-marginaler. Webbplatsen tenderade att bli så vildvuxen att det blev nödvändigt att se över navigationen.

I denna version har jag låtit FrontPage sköta utformningen av de övergripande länkfälten. Det har estetiken i mitt tycke vunnit på, medan jag däremot inte är helnöjd med tydligheten och hierarkin i navigeringen. Ska fundera på om det finns sätt att ytterligare förbättra den...
 

På senare tid...

... har det tillkommit en "spretsida" om vänskapskorruption. Jag är rotarian sedan snart 20 år tillbaka. Rotary grundades som ett nätverk bestående av företrädare för olika yrken. Efterhand har vi börjat se oss som en välgörenhetsorganisation och mottot ”Service above self” fungerar som en broms, som kan avhålla oss från att använda vårt nätverk i den dagliga verksamheten. Vi försöker vara noga med etiken och begreppet "vänskapskorruption" spökar i både intern och extern debatt. Uttrycket är laddat med moraliska och politiska värderingar men tycks vara svårdefinierat - kanske mest därför att ingen verkar ha försökt...

... har jag på prov introducerat Google Translate på vissa sidor. Även om översättningarna stundom blir ganska komiska (prova t ex att översätta detta stycke till engelska!), eller i värsta fall nästan obegripliga, så ger de en uppfattning om innehållet för de utländska gäster, som ibland ramlar in här.

... har jag fifflat lite med layouten här på förstasidan och det har tillkommit räknare på många av sidorna. I de flesta fall finns de längst ner i sidfoten. Förstasidans besöksräknare finns dock här till höger. Sidfotens vita räknare summerar besöken på hela sajten (utom släktforskningens ansedlar). Den blå (och den gula här till höger) anger besöken på aktuell sida. Räknarna har placerats under mitten av november.

 

”…20 mars anno 2010: Dömd till döden för häxeri (http://bit.ly/dzp5Gz). Man kan möjligen ha visst överseende med dagens religiösa seder, om man betänker att det för bara femtio år sen var ganska otänkbart för svenska kvinnor att gå i kyrkan utan huvudbonad. Men det är drygt 300 år sen vi avrättade ”häxor"
 

Besökare här på sidan sedan den 5 november 2009
 

 

Sajtens spretsidor:

Om vänskapskorruption

British Motor Meet, Hjo 2009

Tjurkamp i kohagen

Bryr vi oss om armageddon?

Höstbilder i Hjo hamn

Tangentbordskommandon

Brädspel

Lite "postelin"

Murphys lag om släktforskning

Bortre gränsen i Cyberspace?

Om IT-säkerhet

Sajten har också ett arkiv. Dit rekommenderas ingen besökare...

Något om länkar
 

Massor av interna och externa länkar serveras överallt på dessa sidor. Länkar i och i anslutning till texten snabbar ju upp surfandet, även om många sajtmakare undviker externa sådana, för att inte fresta läsaren att "rymma" till någon annan webbplats.

En regelrätt länksida finns bara i avsnittet om släktforskning. Med dagens sökmotorer behöver man ju egentligen inte använda andras länksamlingar. Men dom säger ju en del om innehavaren...

Ett problem med alla dessa länkar är naturligtvis att dom ibland slutar att funka. Snälla, hjälp mig med att hålla dom aktuella! Hör av dig om länkar som leder fel!

Bilder
 

En del bilder finns på sidorna här. Tyvärr blir de då långsamma att hämta via modem, men bilderna är ofta små och utförda med miniatyrer, att klicka på för förstoring. Eftersom de flesta (och alla de jag räknar till webbplatsens målgrupp ─ tror jag) numera sitter med bredband, blir det fortsättningsvis allt fler bilder i fullformat!

 

Om miniatyrer (thumbnails): Bilder, där muspekaren blir en hand, kan förstoras genom att vänsterklicka på dem. Återgå sedan genom att klicka på "bakåt" i menyn på din webbläsare (eller på motsvarande knapp på avancerade möss eller tangentbord). Eller använd tangentbordskommandot [Alt+Vänsterpil]. Prova på miniatyren här!

Beroende på skärmstorlek och -upplösning kan bilder ibland förstoras i två steg. I Internet Explorer görs andra steget med en knapp, som visas i bilden när ytterligare förstoring är möjlig. 

 

För 150 år sedan utvecklades fototekniken. Från ungefär 1860 började man gå till fotografen och ta porträttfoton, som sedan byttes med släkt och vänner, s k visitkort. Nu byter vi bilder i cyberspace istället men idén är densamma: Så här ser jag ut, så här har jag det, kom ihåg mig!

 

Fler bilder hittar du bl a i fotogalleriet. Är du intresserad av fotohistoria finns det en utmärkt redovisning hos Per-Anders Westman.

Gästboken
 

I november 2008, drygt fem år efter webbplatsens lansering, kompletterades den med en gästbok. Det är ett försök och jag får se om den blir kvar. I skrivande stund har det visserligen varit drygt 200 besökare där, men bara sex av dem har skrivit nåt...

Problemet med gästböcker har ju tidigare varit att de ofta använts av spam-folket eller av surfare, som inte är intresserade av kommunikation med webbplatsmakaren, utan bara behöver kräkas verbalt i största allmänhet. Numera finns det lite verktyg för att filtrera och städa där, så kanske är det läge för att denna trevliga facilitet ska kunna fungera.

Nu är den sålunda på plats och du är mycket välkommen dit!

(Dec 2008)

Subjektiva aktualiteter (subjektiva inaktualiteter hittar du här.)

Om Dawit Isaak
 

När denna webbplats var ny 2003 fanns det ett avsnitt här om den svensk-eritreanske journalisten, som fängslats för att han blev obekväm för makthavare i Eritrea. Han är, enligt Amnesty International, den ende svensk, som sitter fängslad för sina åsikters skull!

Senare förpassades inslaget till webbplatsens arkivsida, eftersom han i november 2005, som det visade sig högst tillfälligt och bara tre dagar, vistades på fri fot. Alla trodde då att han skulle kunna resa hem. Han arresterades dock igen och fördes tillbaka till fängelset. När denna text ses över i februari 2009 uppges han dessutom vara förflyttad till en anstalt med hård regim, varifrån han i januari 2009 förts till sjukhus för vård. Hans anhöriga har, enligt media, uttryckt farhågor för att han kommer därifrån i en liksäck.

Han har inte ställts inför domstol och har nu suttit ohörd och frihetsberövad sedan september 2001. Det är mer än befogat att påminna om ärendet igen:

Dawit är född i Eritrea 1964 och flydde 1987 till Sverige. Han fick svenskt medborgarskap 1992 och blev 1996 delägare i Eritreas första och största oberoende tidning Setit. Han var bosatt i Lerum men vistades, efter att landet fått sin självständighet 1993, ofta i Eritrea.

Det till 1997 utlovade valet, som skulle ge landet en demokratisk styrelse, ställdes in och Eritreas president Isayas Afeworki och den till regeringsparti ombildade befrielserörelsen kritiserades både av omvärlden och nationellt. I skydd av "bruset" efter terrorattacken mot USA i september 2001 passade man på att stänga alla oberoende media. Elva politiker och tio journalister fängslades, däribland Dawit Isaak. Sedan dess sitter han inspärrad utan rättegång och utan kontakt med omvärlden.

UD har hela tiden hävdat att man arbetar i det tysta för att få Dawit fri. Än har detta inte resulterat och vad som egentligen görs döljs alltså effektivt bakom frasen "Tyst diplomati". Kanske dags att börja väsnas istället?

Konstigt är det t ex att det hela tiden varit mera angeläget för politiker, opinion och media att tukta USA, för den rättsliga hanteringen av "den svenske kubafången" Mehdi Ghezali, än Eritrea, för fängslandet av journalisten och göteborgaren Dawit Isaak. Mehdi Ghezali satt f ö på Guantanamo i 2½ år.

I oktober 2008 inlämnades två motioner i Riksdagen. Den ena är undertecknad av en tvärpolitisk grupp riksdagsmän (dock inga sossar...) och den andra av två sossar. Båda kräver Dawits frihet, ett tydligare politiskt engagemang och/eller frysning av det ansenliga biståndet till Eritrea, liksom inreseförbud till EU för eritreanska politiker och statstjänstemän. Motionerna är under behandling.

När Dawit i december flyttats till ett beryktat fängelse med hård regim och sedan i februari tydligen återigen tagits in på sjukhus, har detta genererat nya tidningsartiklar men UD är fortfarande knäpptyst.

Den 6 februari skrev jag själv till Utrikesministern, i frustration över hur hemlighetsmakeri och osynliga åtgärder, inom ramen för "tyst diplomati", fortfarande, efter mer än sju år, anses vara den enda framkomliga vägen i detta ärende. Svaret, som kom från en handläggare på UD, var tyvärr av karaktären "goddag ─ yxskaft":

"... Ärendet Dawit Isaak är ett allvarligt humanitärt fall och har hög prioritet för svenska utrikesförvaltningen. Vi tar självfallet de senaste uppgifterna om hans försämrade hälsotillstånd och om att han ska ha förts till sjukhus på största allvar.

Det finns starka humanitära skäl som talar för att Dawit Isaak ska friges och Sverige lägger sedan lång tid tillbaka ner stora ansträngningar för att nå en lösning. Vi kan tyvärr inte redogöra närmare för hur regeringen arbetar med denna fråga..."

I mitten på mars 2009 har fallet fått ny uppmärksamhet och trycket på regeringen ökat. Många svenska riksdagsledamöter har uttalat sig för en frigivning och det har framkommit att EU-parlamentets tyske ordförande, Hans-Gert Pöttering, den 20 februari tillskrev den eritreanska regeringen om att tillåta en representant för EU-kommissionen och en läkare besöka Dawit Isaak i fängelset. Veterligt har dessa krav helt negligerats.

Den 2 april 2009 träffade utrikesminister Carl Bildt chefredaktörerna på våra största tidningar i detta ärende. Referat från mötet kan läsas t ex här och här.

Våren 2010 har svenska media fått information om Isaaks vidriga förhållande i fängelset Eira Eiro via en avhoppad fångvaktare, Eyob Bahta Habyemariam, som flytt till Etiopien. Expressen publicerade en intervju med Habtemariam den 3 maj 2010. Läs den!

Om du vill stödja Dawit fortsätter du hit!

Dawit på Bloggy

DN:s Free Dawit-sida

Dawit Isaak på Flickr

Mediavärlden om Dawit Isaak

(2003, därefter upprepat ─ och uppretat ─ bearbetad, senast i maj 2010)

Natomedlemskap?
 

I skrivande stund (senhösten 2008) har försvarsdebatten blossat upp igen, efter att Ryssarna börjat visa en − för historiskt obevandrade eller vilsegångna iakttagare oväntad − militär arrogans mot omvärlden. Denna arrogans är ju inte i samma klass, som den som utövas av vår f n enda supermakt, men i a f av samma slag.

Pga mitt förflutna finns ett visst tryck från omgivningen att, åtminstone i en trängre krets och utifrån befintliga förutsättningar, vara med i debatten. Jag deltar då självfallet inte alls i samma division som Bo Pellnäs eller Tommy Jeppsson (vilka f ö varmt rekommenderas för att lära sig den komplexitet som debatten egentligen kräver) utan håller sig på den anspråkslösa nivå, som passar en sedan drygt 10 år pensionerad överstelöjtnant och f ö kännetecknar det mesta på denna webbplats (hm...). Eftersom du, käre läsare, ändå har kommit så här långt, förutsätts du väl ändå höra till rätt målgrupp (se om webbplatsens tilltänkta publik ovan!), så håll tillgodo.

Bidraget här handlar om huruvida vi bör söka medlemskap i NATO eller ej. I den mån inlägget har någon udd så är den bara riktad mot debattörer, som anser sig ha enkla lösningar på komplicerade problem ─ och dessutom inte drar sig för att framföra dem. Det är ett folkslag jag har svårt för, men som ju då inte hör till målgruppen...

Enkel lösning? – Njae, närmast omöjlig!

Påstående: Om vi inte har råd eller lust, att satsa mer på försvaret, kan vi lika gärna gå med i NATO! Underförstått: Så kan vi åka snålskjuts på andras resurser…

Sveriges försvarsanslag ligger idag på ca 1,2% av BNP och anses dessutom inte särskilt rationellt använt – FM får kontinuerlig kritik för sin oförmåga att hushålla. NATO-medlemmar förutsätts avdela ca 2% av BNP till försvaret (och bör naturligtvis utnyttja medlen till en effektiv förbandsproduktion). För att platsa i det gänget borde vi alltså både öka försvarsanslaget med uppåt 70% och skapa en effektivare hushållning (vilka båda saker vi iofs nog borde gjort för länge sedan...).

NATO anser också att 40% av medlemmarnas förband ska kunna sättas in internationellt, 20% av dessa åt gången, något Sverige i dag inte kommer eller kommit i närheten av.

Vi åker redan snålskjuts!

Från 50-talet har Sverige samarbetat med NATO, sedan Östeuropakommunismens, Järnridåns och WP:s fall dessutom helt öppet. Redan under sosseregeringarna var arbetet så målinriktat, att inte mycket kunde göras annorlunda eller vidareutvecklas, när alliansregeringen tog över 2006 (trots en hela tiden högljudd debatt, med många missuppfattningar och mycket tjafs, om den heliga neutralitetspolitikens innebörd).

Det har länge (inofficiellt ända sedan NATO föddes 1949) ansetts självklart att Västmakterna inte skulle (kunna) stillatigande se på en Sovjetisk/Rysk aggression mot Sverige, ens om den skulle vara riktad enbart mot oss, och att vi därför skulle få hjälp, även om vi inte var formellt allierade.

NATO-samarbetet har inneburit att NATO-standarden nu är så långt driven i materiel, organisation och metodik (det kallas ”interoperabilitet” – säg det utan att sluddra!), att Sverige idag anses bättre rustat för direkt samverkan inom NATO:s ram, än vad flera av medlemsländerna är!

Ett medlemskap skulle alltså innebära kostsamma ytterligare åtaganden. Så, vi åker redan idag snålskjuts på NATO, dessutom på det enda sätt som är möjligt. Inte särskilt hedervärt... Kanske. Men praktiskt! Eller?

Om du behöver känna av en mera detaljerad debatt om detta så finns det rika möjligheter. Kolla t ex här och här! Eller bläddra runt här!! Eller kanske Tokmoderatens friska fläktar?

Om du hör till dem, som är helt emot Nato (särskilt "eftersom det är så USA-dominerat") och kanske mot EU och EMU också, (och kanske dessutom lagd lite åt det konspiratoriska hållet), ja då har du en ambitiös sajt, med och för likasinnade, här: http://www.stoppanato.se/.

Vi är annars bra på att åka snålskjuts - det är ju så med Emu/Euro också. Men med det är det som Mark Twain sa: En annan historia...

(Dec 2008 samt ─ mest länk-korr ─ i april, juni och augusti 2009)

"Det existerar inget egenvärde utanför människan. Som ekoliberaler ser vi att det är just därför som miljön måste värnas. Biologisk mångfald och ett hållbart ekosystem är viktigt för människans egen överlevnad."  (Alexander Bard och Adam Cwejman)

Är du en spelare?
 

Sannolikheter på över 0,5 (50%) brukar anses gynnsamma att spela på vid vanlig vadslagning. Vad som är gynnsamt vid andra typer av spel (lotterier, vadslagning med odds, tips, V65 etc) beror av förhållandet mellan insats och eventuell vinst (odds) samt sannolikheten för att den händelse man spelar på skall inträffa (gynnsamt utfall). Det är här spelbolagen ser till att det egentligen inte är "gynnsamt" för spelaren att spela, vilket i sin tur är skälet till att jag inte spelar själv. Men, som min hustru brukar framhålla: Någon ska ju ändå vinna!

Har du en intuitiv känsla för sannolikheter? Hur reagerar du inför dessa exempel?

Om man samlar en slumpmässigt sammansatt grupp, t ex en skolklass, på 24 personer så är sannolikheten över 50% för att minst två av dem ska ha samma födelsedag. Om gruppen består av 30 personer är chansen för detta så hög som 70%! Hade du satsat på det?

Alla vet ju att man vid slantsingling har 1 chans på 2 att vinna (om man inte räknar med den lilla möjligheten att myntet ställer sig på kant). Sannolikheten för ett gynnsamt utfall är alltså 0,5. Risken att misslyckas är lika stor.

Sannolikheten att vald sida på myntet kommer upp 30 gånger i rad är försvinnande liten, knappt 0,000000001 dvs en på miljarden.

Inget att satsa på? Ändå har du redan vunnit med en sannolikhet för gynnsamt utfall som var mycket mindre – så liten att den inte låter sig beräknas – kolla här!

Sannolikhetsbegreppet redovisas något mera grundläggande här.

Och vill du sedan fördjupa dig riktigt (men på ett roande sätt) kan du gå vidare till filosofen Nick Boströms resonemang, gärna via notisen om Murphy's law...

(2004)

Kassa böcker är inte alltid kassaböcker... (Se hit för språkpolisanteckningar om denna typ av ordlek!)

Har klämt mig igenom ett par riktigt dåliga böcker. Att man aldrig lär sig, att se vad som komma skall! För när man väl börjat kan man ju inte bara sluta…

Den första var Clive Cusslers ”Vita döden”. Det är en broileraction (= ”fabriksproducerad”, översatt äventyrsroman – man borde känt sig varnad av det finstilta på pärmens in- och baksidor!) mixad av lika delar  Miljöaktivistgäng à la Green Peace, en – nästan bokstavligen – övervintrad Folkspillra med oanade resurser samt en civil Organisation med förmågor som skulle kunna matcha en nationell underrättelsetjänst.

"I döden dina män” av Niklas Ekdal var det senaste stolpskottet i bokhögen. Där tyckte man sig ändå ha anledning att hysa förhoppningar! Men nix: En krimininalintrig uppbyggd på ett pärlband av händelser, med var för sig mycket låg sannolikhet, skapar ett fullständigt osannolikt skeende i en redan osannolik historia. Synd, eftersom storyn, med sina historiska rötter, hade varit värd ett bättre öde!

Sen dess har jag kompenserat mig genom att läsa Johan Theorins båda ölandsböcker, ett par sci-fi av Vernor Vinge och några till. Så den fadda smaken av riktigt kassa böcker har släppt nu...

(Juli 2009 och jan 2010)

... men bra böcker behöver inte komma från Bra Böcker!

Johan Theorins tre hittills utgivna böcker utspelar sig på ett lätt friserat Öland och är riktigt bra. Den första heter Skumtimmen, den andra Nattfåk. Skumtimmen är faktiskt lysande (säger en pretentiös amatörreferent)! Vid senaste uppdatering av denna notis har "Blodläge" kommit (och just införskaffats!). Läsningen kan komma att ta lite tid, eftersom dagarna nu är långa och utomhussäsongen har börjat...

Theorin lär ska komma med ytterligare en från samma miljö och avsikten är att sålunda täcka in alla fyra årstiderna på Öland. Hösten, vintern och våren är alltså redan avklarade och de första två är helt utan "badjävlar". I sommarromanen lär dom väl ändå bli helt nödvändiga...

(Augusti 2009, maj 2010)

Nytt jaktår men samma pedagogiska problem!

Ånyo finns det anledning att motivera jaktens etik för den del av ens omgivning som inte förstår...

Jägarens vanliga försvarstal tar sitt avstamp i det vilda som en urgammal, förnybar resurs. Viltkött är ekologiskt, nyttigt, närproducerat och fritt från både läkemedel och jordbruksstöd! Denna förstklassiga matråvara produceras nästan utan konkurrens med andra nyttigheter och förvaltas av jägarkåren under utövande av sin hobby på ett så ekonomiskt och anständigt sätt som möjligt. Detta gynnar viltstammar, natur och försörjning. Vad är då problemet?

(Augusti 2009)

Vargen kommer!

À propos jakt: Läser just i bladet att vargen rivit får i min barndoms marker. Igen! Jag tycker det är tragiskt.

Under århundraden har våra förfäder lagt ner oerhörda arbetsinsatser på att befria oss från vargen och därmed göra utkomsten för landsbygdsbefolkningen tryggare och livet säkrare för hus- och tamdjur. För inte så länge sedan lyckades detta! Då var landsbygdens folk i stor majoritet.

Nu är vargen tillbaka, efter en demokratiskt process via en disneyfierad majoritet av stadsbor, triggad och stödd av intressegrupper med specialagendor. Och "lantisarna" är en överkörd minoritet men ska ändå ta smällen av majoritetens önskemål!

Till pjäsen hör att vargen inte är utrotningshotad på global nivå, tvärtom!

(Augusti 2009)

Bilder utan ord

Vid företagen undersökning (2006) av åldrande fotoalbum avslöjades denna sekvens:

Kattuggleungen Helge håller koll
 

Timma ut och timma in satt han där och spanade. Ibland kom föräldrarna, men själva matningen skedde alltid inne i holken.

Vi kallar honom Helge, men det kan lika gärna vara en Helga. "Han" höll oss under noggrann och orädd uppsikt i flera dar runt midsommar, när han väl lärt sig att klättra upp och balansera på kanten.

En natt kraschlandade han med buller & bång på altanen utanför vår sommarstuga, dock tydligen utan att göra sig illa. Han satt iaf i flera timmar på altanräcket och pep efter sina osynliga men fullt hörbara föräldrar - gråruggig men ganska söt, han såg ut som en hickande Barbapapà i den ljusa sommarnatten.

Två dar senare satt hans bror (eller syster?) på post i holken! Nu är båda utflugna men familjen finns i närheten – både barna och di gamle hörs på nätterna.

I mitten av juli hade vi närkontakt av tredje graden med båda ungdomarna, som landade i asken vid trappan och höll till där, tills de hämtades av mamman till ett inte fullt så närgånget viste.

 

 (Juni och juli 2009)

Murphy's law. Pessimist, någon?
 

De flesta är väl bekanta med pessimisternas internationelle missionär, Murphy? Han tillskrivs ett stort antal visdomsord, relaterade till hur allting förutsätts kunna gå snett här i världen.

Murphys "grundlag" lyder: "If anything can go wrong, it will!"

Murphy var ingenjör och hans ursprungliga formulering lär faktiskt i översättning ha varit: "Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet".

Genom åren har sedan Murphys lärjungar fyllt på i lagboken, så nu finns det en uppsjö av paragrafer, anpassade till olika skeden och situationer i livet.

Hittills har vi väl, lite till mans, associerat till gamle Murphy, när vi alltför ofta tycker oss stå i den långsammaste kön i snabb(?!)-köpet och på Systemet, eller när ens eget körfält "alltid" rör sig långsammare än det bredvid, i rusnings(!?)-trafiken. Vetenskapsfilosofen Nick Boström har dock visat att det inte ens är Murphy's lag utan helt i enlighet med sannolikhetens lagar, att vår kö oftast rör sig långsammare än övriga. Vill du vidga horisonten, t ex efter min ganska lättviktiga ingress till sannolikhetsbegreppet ovan, rekommenderas du att kolla här!

Vill du sedan ha en vidareutveckling av hans käpphäst (Boströms, inte Murphys) "Observation selection effect", dvs hur observatörens plats vid sannolikhetsbedömningar påverkar utfallet, så fortsätter du här. 

En riktig körare får du om du ger dig på Boströms populärversion av the Doomsday Argument! Resonemanget där går ut på att visa att sannolikheten är hög för att mänsklighetens historia blir kort. Huga...

Gamle Murphy är iallafall bra att ta till, när galghumorn tycks vara det enda som hjälper i vardagens förtretligheter. Skrattet kan dock fastna i halsen, om man funderar lite. För verkligheten innebär ju, att en olycka kommer att hända, om det finns minsta risk för det ─ bara man upprepar situationen tillräckligt många gånger! En, med beaktande av sannolikhetsbegreppet nästan helt korrekt och objektiv version av Murphys §1, skulle alltså kunna vara:

"Om något kan gå galet, så kommer det att göra det ─ till slut..."

Boström tycker ändå det är mödan värt att jobba med att förbättra oddsen, bl a genom storskalig riskhantering. Några tankar om detta existentiella spörsmål finns här.

Om du inte har helkoll på Murphys lag så kan du friska upp dina kunskaper här! 

Mycket på denna sajt handlar om släktforskning. Det är därför heller inte mer än rätt, att redovisa några paragrafer ur Murphys lag om släktforskning.

(2003, senast bearbetad i mars 2009)

Webbplatsens teknik och etik
 

	Webbplatsen är gjord i FrontPaqe 2002 och sidorna är anpassade för IE. Firefox har jag klara problem med. Teckenstorlekar/formatmallar från FrontPage tycks inte stämma riktigt bra i Firefox, liksom kantlinjer i tabeller. Jag jobbar f n mycket med det, men det är inte lätt för en som är amatör på kod... Hur sajten funkar i mera udda läsare har jag egentligen ingen uppfattning om - hör gärna av dig om det!
	Layouten är anpassad för olika skärmupplösningar och textens storlek skall då oftast vara oberoende av upplösning och, inom vissa gränser, "krulla ihop sig" så man slipper skrolla horisontalt beroende på skärmbredd, upplösning och fönsterstorlek ( <span style="font-size: 10pt"> ). Använd f ö gärna F11 i t ex Internet Explorer (funktionstangent 11 skiftar mellan normal- och fullskärmsläge) – det gör all surfning trevligare!
	Jag har alltså tagit mig, som somliga skulle uttrycka det, "orådet före", att oftast hårdkoda teckensnittets fysiska storlek, som regel till 8 eller 10 punkter i löpande text. Det har att göra med att jag gärna vill ha lite mer kontroll över sidornas layout, än jag får, om de visas med de relativa teckenstorlekar som du, käre besökare, kanske lite slumpmässigt valt under  "Visa - Teckenstorlek" i din läsare. I nya Windowsversioner zoomar man ju dessutom lätt i sidorna, utan att layouten kantrar [Ctrl + scrollhjul].
	Bilderna är ofta utförda med miniatyrer att klicka på för förstoring. Som regel visas då förstoringen i samma fönster och någon åter-länk finns inte vid bilden. För att återgå till sidan med miniatyren måste du därför klicka på någon av webbläsarens eller tangentbordets "tillbaka-knappar"! T ex [Alt+vänsterpil]. Syftet med miniatyrbilder är att snabba upp laddningen av sidorna. Eftersom den primära målgruppen för denna webbplats är "nära & kära" och alla dessa numera sitter med bredband har jag börjat ta allt mindre hänsyn till nedladdningstiderna...
	Jag försöker efterleva personuppgiftslagen (PUL), bl a genom att inte publicera namnsatta bilder och personuppgifter på levande människor, utan deras medgivande.
	Jag respekterar upphovsmannarätten genom att inte kopiera material utan tillstånd och anger källor till de olika redovisningar jag gör, där så är möjligt och lämpligt. Om materialet är skyddat av upphovsrätt använder jag självklart vid behov ändå den s k citaträtten: "Var och en får citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet". I "god sed" ingår naturligtvis att ange ursprunget. F ö är jag godgiven med att länka till platser jag hämtat information ifrån. Om du vill ha nåt av mig så hoppas jag på liknande bemötande!
	Jag tar mig ibland friheten att använda material av karaktären "cyberspace-brus", t ex lustiga bilder eller ikoner med okänt upphov, som dräller runt i den allmänna e-posttrafiken. Den som känner sig förorättad får gärna höra av sig! Public Domain är inte ett juridiskt uttryck i Europa, men jag hänvisar ändå här och där till begreppet. Det avser då material vars s k skyddstid har gått ut.
	Cookies utnyttjas inte av denna webbplats. Och några personalia från besökare samlar jag inte på! Om du skriver till mig får du dock finna dig i att hamna i min adressbok. Vilket ingen ännu har klagat på... Popupfönster och annan oönskad aktivitet har jag förhoppningsvis lyckats undvika på samtliga sidor. Varom inte så är jag tacksam för påpekande!
	Reklam finns f n inte på sidorna. Det har inte med något principiellt ställningstagande att göra. Tvärtom har jag faktiskt haft en försöksperiod med ett affiliateprogram under 2009. Tyvärr var utbytet inte alls värt varken besväret eller de ingrepp i sidorna som krävdes. Reklamen i kanterna av gästboken har jag ingen makt över. Men den är rätt snäll...
	Externa länkar (och några interna) i texten öppnas i nytt fönster. Länkar i navigeringsmarginalerna öppnas i det gamla fönstret. Som regel...

 

Tom Dahlstedts webbplats:         Start  Om mig   Jobb   Intressen   Släktforskning   Feedback   Gästbok

 © Tom Dahlstedt, i Cyberspace sedan november 2003; i egen domän från hösten 2006. Räknarna startade i november 2009. Sidan uppdaterad onsdag 01 september 2010.