Under åren 1731-1813 verkade handelsföretaget Svenska Ostindiska kompaniet. Företaget var mycket lönsamt och resorna var stora äventyr.  Kompaniet fick sitt privilegiebrev den 14 januari 1731 och ensamrätt på handel med Kina. Vissa resor gick till Indien men de flesta kom att gå till Kina.

I direktionen för kompaniet skulle endast ingå svenskar, eller utlänningar som svurit svenska kronan tro- och huldhetsed. I den första direktionen ingick personerna König, Campbell och Bedoire. Kompaniets affärsböcker var hemliga och brändes efter varje revision. Det var dels för att dölja det utländska inflytandet i handeln, dels för att skydda de utländska handelsmännen mot deras egna regeringar.

Att man förstörde dokumentationen innebär ju problem för nutida forskning. Det finns sålunda inget samlat dåtida arkiv och de trots allt ganska många kvarvarande dokumenten är spridda på många händer. Som tur är har Göteborgs universitet numera en ansenlig del av dem och man har där genomfört ett projekt, som syftat till att fotografera och på webben göra åtkomligt sitt eget material och ett axplock av vad man återfunnit hos andra. Den som är intresserad rekommenderas att ta del av projektet och dokumenten här!

Det för handeln nödvändiga kapitalet anskaffades genom subskriptioner, dvs. förskottsinbetalningar – minst 600 daler silvermynt. 1753 bildades aktiebolag med en fast fond där man kunde teckna sig för minst 500 daler smt. Kompaniet var landets största arbetsgivare med ca 1000 personer anställda. Handelsexpeditionerna var vanligtvis mycket lönsamma. Förutom att arbetstillfällen gavs blev flera privatpersoner förmögna på handeln med Kina. En vanlig kritik mot kompaniet var att det förde ut nyttovaror ur landet och hemförde onyttiga varor.

Kompaniets huvudkontor låg i Göteborg. Under den andra oktrojen etablerades även kontor i Stockholm. I Göteborg blev Ostindiska huset (nuv. Göteborgs stadsmuseum) navet i kompaniets verksamhet från 1760-talet och framåt, med magasinslokaler, auktionshall och direktion.

Under verksamhetsperioden beviljades privilegium på fem s.k. oktrojer. Oktroj (tillstånd, av latinets auctor = borgensman, garant) var den period under vilken ett privilegium gällde. SOIC:s oktrojer varade mellan följande år:

Första oktrojen: 1731-1746. 15 expeditioner varav 13 till Kina.
Andra oktrojen: 1746-1766. 36 expeditioner till Kanton.
Tredje oktrojen: 1766-1786. Tehandeln mycket viktig. SOIC hade så gott som monopol på handeln med te till Europa.
Fjärde oktrojen: 1786-1806. I stort sett alla resor var förlustbringande.
Femte oktrojen: 1806-1821. Handelsklimatet försämrades och SOIC upplöstes 1813. Oktrojen utnyttjades aldrig.

Under de 74 aktiva åren utrustades 132 expeditioner med 37 olika skepp. De flesta ostindiefararna byggdes på varv i Stockholm.

Från Sverige exporterades mest järn och trävaror. En del av järnet kom f ö från Borgviks bruk. I Cadiz växlades de svenska varorna mot silverpiastrar, silver var betalningsmedlet i Kina. Hem fördes många olika varor varav de viktigaste var te, porslin och siden. I Kanton byggde kompanierna egna faktorier, dvs. magasin för uppläggning av varor som skulle transporteras hem.

SOIC försattes i konkurs 1809 och upplöstes 1813. Orsaker till motgångarna var:

• Förbud mot teimport till England och Holland.

• Sverige i krig med Ryssland och Danmark.

• Amerikansk teimport till Europa med prisras som följd.

• Extrabeskattning från svenska staten.

Johan Gustaf Kinberg, min fm fm mf, sedermera kyrkoherde i Järpås, deltog i yngre dagar vid fyra resor med kompaniets fartyg.

Personalia: Född 1736-03-28, död 1802-03-28. Student i Uppsala 1756, konditionerade hos direktör König på Storeberg, magister och prästvigd 1764 till bataljonspredikant vid Westgötha-Dals regemente. Skeppspräst vid fyra kinaresor (1766, 68, 71 och 74). Pastorsexamen 1768, kyrkoherde i Hjärpås 1778, tillträdde 1779, prost 1785, predikade vid prästmötet 1787. "En redlig och rättskaffens man." (Källa: Herdaminnen, som dock nog har fel om målet för sista resan. Den gick "bara" till Cadiz.)

Bilden nedan är från en matrikel för hela SOIC:s verksamhetsperiod. Matrikeln består av 180 sidor och upptar de viktigaste befattningshavarna på skeppen.

Louisa Ulrica - Byggd på Djurgårdsvarvet, 380 läster, 24 kanoner, 140 man. 1766-12-16--1768-06-16 till Kanton under kapten Mathias Holmers. Superkarger: Gustaf Tham, Johan Fredrik Pettersson (superkarg i Kanton 1768).

Adolph Friedric - Byggd som 60-kanoners örlogsskepp och ändrad till ostindiefarare på Djurgårdsvarvet, 450 läster, 24 kanoner, 160 man. 1768-12-15--1770-06-08 till Kanton under kapten Herman H. Strehlenert. Superkarger: Anders Gothéen, James Maule.

Louisa Ulrica igen: 1772-01-09--1773-06-01 till Kanton under kapten Levinius Olbers. Superkarger: Anders Gothéen, Carl H. Rappe.

Cron Prins Gustaf - Ritad av F.H. af Chapman. 488 1/5 läster och 18 kanoner (under 3:e oktrojen), 154 man.
1774-01-17--1775-06-16. Befälhavare var kapten Gabriel Ström och superkarger var Herman Hindrich af Ditmer och Anders Boetius. Johan Kinbergs beställning, liksom åtminstone kaptenens och biträdande superkargens, gällde till Cadiz. Vissa källorna anger att skeppet gick till Kanton dit förste superkargen, af Ditmer, i varje fall tycks ha fortsatt. Restiden, ca 18 månader, tyder också på att Skeppet fortsatt till Kina.

(Källor bl a Göteborgs Universitet, Nordiska muséet och Gotheborg.com [Jan-Erik Nilsson] samt Kjellberg, Svenska ostindiska companierna, 1731-1813. Angivna datum för utresa och hemkomst är ungefärliga. Tack till Christian Ericsson, som mailade och gav inkörsportar!)