|
I detta område levde de två tidiga generationerna Hammarstrand (mormor Bedas farfar och farmor och deras föräldrar). Den äldste smeden hette Andersson
i kyrkböckerna och det är egentligen osäkert
om han någonsin kallade sig Hammarstrand. Det gjorde däremot helt säkert hans son
Carl f 1792. Johannes var under ca 40 år hammarsmed i Slättäng och sonen
Carl var verksam som hammarsmedsmästare och "manufakteur" i Källebäcken,
Habo (Gustav Adolf socken) men även i Dimbo och kortvarigt i föräldrahemmet
i Slättäng.
 |
Vidstående karta hanteras som miniatyrbild. Till skillnad från mina
vanliga bilder visas kartan i nytt fönster (liksom ovan länkade,
moderna kartor). Du kan alltså ha kartan uppe medan du studerar
övrigt innehåll på denna sida. Den går ofta att förstora i ett par
steg, beroende på skärmstorlek och -upplösning. Tyvärr tar det lite
tid att öppna den i största storleken, om du sitter med
telefonmodem. Överlägget visar vad jag till dags dato vet om mormor
och morfars och deras anors boenden i området. Den omfattar både det
område i SÖ Skaraborg som berörs här men också Vara - Falköping.
(Den är åtkomlig även från det avsnittet.)
|
Alltså: Mormors farfar, Carl Hammarstrand, och hans far,
Johannes Andersson, var hammarsmeder i Slättäng (Sandhems socken) varefter Carl
först som nygift blev bysmed i Källvene och sedan flyttade till och hade hammarsmedja och ”manufactori” i
Källebäcken (Habo/Gustaf Adolf). Senare flyttade familjen till Dimbo och
hade kvarn och sannolikt även
smedja (titulerades då både mjölnare och smed) i Herrekvarn.
”Ryfors bruk erhåller sina privilegier från
Bergskollegiet år 1742 och innefattar en masugn vid Svenshult i Habo
och en stångjärnshammare med två härdar på frälsehemmanet Sörarp.
Vid slutet av 1700-talet flyttas sedan masugnsdriften
från Svenshult till Ryfors, där den är i drift enbart ett tjugotal år.
Stångjärnshammaren är i drift fram till år 1906.
Vid Tunarp anläggs en kniphammare ungefär år 1712 som
uppgavs vara i bruk 4–5 år då den blev förstörd genom ett starkt
vattenflöde och var sedan öde några år. Smederna som varit vid Tunarp
började då att bygga
kniphammaren vid Slättäng.
Hammaren vid Tunarp
var i drift fram till år 1903.”
(Mullsjö kommun: Kulturhistorisk
inventering)
Slättängs hammare
var i bruk från 1720-talet till 1916, vilket framgår av en nutida skylt vid
platsen för det gamla vattenhjulet.
Har tidigare berättat lite om Slättängs hammare och
Källebäckens hammare & manufacturi när jag
filosoferade om det
kulturella arvet och den historiska känslan. Om vad en hammarsmedja var kan
du läsa
här.
Sandhem var under lång tid centrum i bygden men ersattes under
1900-talet av Mullsjö som huvudort. I Sandhems socken utgjorde Slättäng
centrum före järnvägens tillkomst.
F ö och tills vidare citeras här mest bara
kommunens kulturhistoriska inventering, som kan läsas i sin helhet via
följande länk.
http://www.mullsjo.se/upload/689/Kulturhistorisk%20inventering.pdf:
"Slättäng hade fram till 1900-talets början haft en
central roll i området. Där fanns tingsplats, gästgiveri och marknadsplats.
Laga häradsting höll första gången i Slättäng 1643 och från år 1668
till slutet av 1680- talet hölls i stort sett årliga ting på platsen. Den
fasta tingsplatsen utvecklades sedan från sekelskiftet 1700. Tingshuset kan
antas vara från denna tid, då det i domhandlingar från 1720 talas om
reparationer på tingsbyggnaden.
År 1906 fattades ett riksdagsbeslut om tingslagens
sammanslagning, Vartofta och Frökinds härads domsaga kom då att utgöra ett
tingslag med tingsplats i Tidaholm. En organisation som förövrigt var i
drift fram till och med år 1970, varefter domsagan kom att inlemmas i
Falköpings tingsrätt.
Häradsting hölls sista gången år 1912 i Slättäng och
året därefter försåldes sedan tingshuset med inventarier. Tingshuset fick
först ingen köpare, men år 1915 inköptes tingshuset av disponent Hartelius
för uppförande på Grimstorp. (Se Grimstorp.)
|
En minnessten markerar numera platsen där Slättängs gästgivaregård
låg. |
Med kung Erik XIV:s förordning från år 1561 om ”taverner
och gesthus” började ett nät av gästgiverier och skjutshåll att skapas.
Under 1700-talet låg gästgiverigårdarna med en till två mils avstånd från
varandra.
Slättäng hade förutom tingsplats och marknadsplats
även gästgiveri med tillhörande skjutsstation. Gästgivargården omtalas från
1706, men troligen har här långt tidigare funnit krog och härbärge för
resande i någon form. Gästgivaregårdens skjutsstation drogs in från och med
år 1914. År 1917 revs sedan gästgivaregården.
|
Även Berg, Norregård, i Bjurbäcks socken, har under
1800-talet en period varit skjutsstation. Det finns dessutom uppgifter på
att Nätered ska ha varit gästgiveri under en period. På en karta från 1752
som beskriver landsvägar och gästgiverier finns Nätered inritat och även
Broholm är utmärkt. Dessa gårdar är dock inte upptagna i den tillhörande
förteckningen över gästgiverier, vilket gör att det är osäkert hur kartan
ska tolkas. Dessa gårdar kan t.ex. ha utgjorts skjutsstationer, men utan att
ha gästgiveristatus.
Wästra Kärr som ligger i Habo kommun strax söder om
Mullsjö, var precis som Slättäng, gästgiveri och skjutsstation under
en lång och sammanhängande period. Med dess närhet till Nykyrka och
Bjurbäcks socknar var det ett trakterat ställe, då där också fanns en krog.
I hembygdslitteraturen finns flera berättelser som beskriver att traktens
drängar gärna gick dit om lördagskvällarna då brännvinet där var billigt.”
Här forskas för
bättre underlag om
Kniphammaren mm i Källebäcken, Gustaf Adolf/Habo samt om Herrekvarn i
Dimbo. Detta underlag saknas f n.
Vid ett besök i oktober 2003 tog jag dessa bilder från platsen där
smedjorna låg vid Slättäng och Källebäcken.
©Tom Dahlstedt.
Sidan uppdaterad
torsdag 15 december 2011. 
|
