Mått och pengar
Bakgrunden till denna sida, liksom många
andra på webbplatsen, är att illustrera miljön kring de anor man
dokumenterar i sin släktforskning. Ambitionsnivån är då ofta måttlig och
målgruppen egentligen ”de närmast sörjande”.
På
vissa ställen uppmuntras jag dock att ”spänna fjädern” lite extra. Oftast
beror det då på att ämnet intresserar mig särskilt. Så är fallet här, men
dessutom sporras jag av att sidan rönt viss uppskattning även i vidare
kretsar.
Besöksfrekvensen tyder på ett allmänt behov och intresse för ämnet och
förvånansvärt många besök är långväga. Därför finns det numera också en
engelskspråkig version.
Man kan förmoda att besökaren ibland har ett specialintresse och/eller
kunnande som skulle kunna bidra till en vidareutveckling av uppgifterna.
Har du någon fråga eller något du vill komplettera med är du sålunda
mycket välkommen att höra av dig!
E-post till webbplatsmakaren
In English:
Mått
Källor:
Albert W Carlsson – "Med mått
mätt" (1997), ISBN: 91-27-34962-4, Nordisk familjebok (Uggleupplagan), Bonniers lexikon 1974,
Tore Frängsmyr - Ostindiska Kompaniet (Bra Böcker 1976) samt diverse
internetsidor (bl a
Nordiska
museet,
Bengt Wadbring) och
tidningsartiklar/-notiser.
Historik och lite funderingar
Före 1665
förekom lokala mått i olika landsdelar och samma måttbenämning kunde ha olika
innebörd. 1665 beslöts om ett enhetligt måttsystem. Ytterligare en
måttreform infördes år 1735.
En genomgripande modernisering genomfördes 1855, då
decimalsystemet påbjöds. Folk var, inte oväntat i dessa sammanhang,
konservativa och övergången gick trögt. Från 1863 bestämdes att
decimalsystemet ovillkorligen skulle tillämpas, vilket uppenbarligen ställde
stora krav på nytänkande både hos handlare och allmänhet. Härom vittnar t ex
denna "Hjelpreda"
från 1862.
Metern
infördes från Frankrike och antogs 1878. Efter en övergångstid blev systemet
det enda lagliga från 1889. Trots detta levde de gamla måtten kvar i
vardagligt bruk under lång tid.
Mått och
mätning har alltid varit en allvarlig sak. Långt in på
1800-talet kunde man dömas till dödsstraff för förfalskade mått.
Från början och i många fall fram i
ganska sen tid var måtten alltså ungefärliga och relaterade till företeelser
som kunde variera mellan yrkesgrupper eller t o m från person till person
och från en trakt till annan.
Tidens mätmetoder innebar också
begränsningar, åtminstone dem som stod flertalet till buds. Jag finner det
egentligen opraktiskt och ganska meningslöst att t ex tänka på en gammal
svensk mil som 10688 meter, eller att en fot motsvarade 296,9 millimeter och
att skålpundet vägde 425,076 "moderna" gram, eftersom samtiden inte hade
möjligheter att mäta med den noggrannheten. En avrundning till ”drygt 10
kilometer” eller ”3 decimeter” eller "ett knappt halvkilo" räcker nog för de
flesta behov. Trots det har jag (oftast) använt onödigt många decimaler i
det följande…
Längdmått
Kroppsmått
Sedan gammalt
använde man personliga mått; fot, tum, armslängd etc. Det innebar att måtten
var ungefärliga:
|
Stenkast |
Den längd man kunde kasta
en medelstor sten, dvs 50 steg ca 40 - 50 meter. |
|
Steg |
Längden av ett steg |
|
Famn |
Måttet från
långfingerspetsen på vänster hand till höger hands långfingerspets då
båda armarna är utsträckta så långt som möjligt |
|
Aln |
Längden från armbågen
till lillfingerspetsen |
|
Fot |
Längden från hälen till
spetsen av stortån |
|
Spann |
Ett stort spann är avståndet mellan
fingertopparna på tummen och långfingret med utspärrade fingrar. Ett
litet spann är då avstånd mellan tummen och pekfingret. Eftersom
händer kan vara olika stora är detta bara ungefärliga mått. |
|
Tvärhand |
Bredden över handens fyra
fingrar |
|
Tum |
Bredden över tummen |
|
Fingerbredd |
Bredden över långfingret |
Sammanhangen
mellan dessa sorter fanns i hur man uppfattade normala proportioner i
människokroppen. Sålunda blev 1 famnar = 2 steg = 6 alnar = 12 fot = 36
tvärhänder = 144 tum = 180 fingerbredder, ett stenkast var 50 steg, osv. I de
fasta måtten nedan har sedan kroppsmåtten standardiserats.
Fasta längdmått
|
Mil |
1 mil var=6 000 famnar=18
000 alnar=36 000 fot=10 688 meter.
Milen indelades i 4 fjärdingsväg om 2 672 meter eller 4 500 alnar. Milen
infördes 1699 som enhetsmått och skulle representera avståndet mellan
gästgivaregårdarna. Dessförinnan var milen olika lång i olika
landsdelar. Från 1889 då metersystemet infördes blev 1 mil (nymil)=10
km=10 000 m. |
|
Aln |
1 aln=2 fot=4
kvarter=59,4 cm. Alnen var ett huvudmått, som övriga längdmått
relaterades till. Den upphörde som officiell måttenhet med
metersystemets införande 1889. |
|
Fjärdingsväg |
1 fjärdingsväg=4 500
alnar=2 672 meter. En fjärdingsväg var en fjärdedel av en gammal svensk
mil. |
|
Steg |
1 steg motsvarade 1/2
famn=90 cm. |
|
Famn |
1 svensk famn är 6 fot=3
alnar=1,78 meter. Famn användes till sjöss, bl a som mått på
vattendjupet, men då var det ofta engelska mått (se nedan). Famn har använts även som ytmått och
som rymdmått för att mäta upp ved. Ved mättes f ö oftast i s k stjälpt mått, dvs inklusive den luft som vedlasset innehöll. Motsatsen kallades
välstaplat mått. Stjälpt mått innehöll bara drygt hälften så mycket ved
som välstaplad. Se motsvarande resonemang om torra varor under "Tunna"
nedan. |
|
Kvarter, Spann |
1 kvarter=1 spann=¼ aln=6 tum
(verktum)=148,4505 mm. |
|
Tvärhand |
1 tvärhand=4 tum=9,9 cm. |
|
Fot |
1 fot=1/2 aln =2
kvarter=12 tum (verktum)=29,69 cm. Fot används fortfarande i England och
USA (1 foot=30,48 cm). |
|
Tum |
Mellan 1665 och 1855: 1 tum=1/24 aln=1/12
fot=1/6 kvarter=2,474 cm. I 1855 års decimalsystem var 1 tum=1/10
fot=2,969 cm och indelad i 10 decimallinjer. Som mått på verktyg och material kan engelska tum (inch)
och fot (foot)
fortfarande sällsynt förekomma: 1 inch=2,54 cm
(1/12 foot). |
|
Fingerbredd |
1 fingerbredd=1,85 cm |
Nautiska längdmått
På grund av hur navigering och
bestickföring sker till sjöss brukade man (och gör så oftast fortfarande)
bågmått över jordytan. Stora avstånd mättes då ibland i storcirkelgrader men
oftast angavs avstånden i minuter (distansminut, storcirkelminut = 1/60
storcirkelgrad). Eftersom jorden är tillplattad från polerna blir dessa
minuter inte lika långa överallt, så distansminuten har fastställts till
1/90*1/60=1/5400 ”af meridiankvadrantens längd enligt Bessells beräkningar”
(Nordisk familjebok, Uggleupplagan), dvs 1852 meter. Benämning blev nautisk
mil, för att undvika sammanblandningar med landmil och olika tidigare sjömil
eller olika verkliga storlekar på bågmåttet minuter.
Begreppet sjömil är gammalt och har
givit upphov till problem, eftersom uttrycket förekommit internationellt,
men storleken varierat. En svensk sjömil var lika med 1/15 av en
ekvatorsgrad, dvs 7420,4 meter, medan de stora sjöfartsnationernas sjömil (sea
mile, mille marin, zeemijl, seemeile) var detsamma som nautisk mil. De
brittiska och franska måtten lieue och league var tre nautiska mil
(distansminuter).
Knop är inget längdmått utan benämningen
på hastighet till sjöss (och numera ofta i luften). En knop är en nautisk
mil per timma.
|
Storcirkelgrad |
1 storcirkelgrad är
ungefär 60 distansminuter eller 111 km. |
|
Nautisk mil,
distansminut |
1 nautisk
mil är 1852 meter. |
|
Sjömil |
1 svensk sjömil var 7420
meter. |
|
Kabellängd |
1 kabellängd var
ursprungligen 100 famnar=178 m. Senare blev en kabellängd=185,2 m=1/10
nautisk mil (distansminut). |
|
Famn, Fot |
Många sjökort var
brittiska och även i svenska fartyg brukades, t ex för angivande av
vattendjup, de engelska måtten famn och fot, vars storlekar inte
överensstämde med de svenska, som användes på land. 1eng.
famn = 1,829 m. och 1 eng. fot = 0,3043 m. |
Upp
Rymdmått
Torra varor
|
Tunna |
1 tunna=2 spann=56
kannor=146,6 liter
struket mått
eller 164,9 liter
fast mått
(med råge). Med
struket mått
menas att kannan eller tunnan strukits av med ett strykmått. Det var ett
mått utan packning eller skakning. Det kallades också för
löst mått.
Med fast mått eller
med råge
innebar att man till varje struket mått la på lite till. Hur mycket det
var har varierat med tiden, vanligt var cirka 16%. På 1700-talet skulle
till varje struken tunna sättas till 4 strukna kappar. Tunna var vanligt
som mått på spannmål. |
|
Spann |
1 spann=26 kannor=73,3 liter. Av spann
härleds spannmål. Mål (fornnord. mali) var tidigt en skatt, som
erlades i form av säd. Spann förekom även som längdmått, då som neutrum
("ett spann", se ovan). |
|
Fjärding |
1 fjärding=⅛
tunna=¼
spann=4 kappar=18,3 liter. |
|
Kappe |
1 kappe=1/32
tunna= 1/16 spann=7/4 kanna 4,58 liter. Kappe var ett vanligt mått för
spannmål. Efter metersystemets införande har kappe ibland använts för 5
liter. |
|
Skäppa |
är ett mycket gammalt
mått som förbjöds 1735. Storleken varierade i olika regioner. I Småland
var en skäppa 1/6 tunna (27,5 liter), i Bohuslän var den 1/4 tunna (36,6
liter) och i Västergötland 1/5 tunna (33 liter). |
Våta varor
|
Tunna |
1 tunna=4 fjärding=48
kannor=126 liter. En tunna våta varor (t ex tjära) var alltså mindre än
en tunna torra varor (t ex säd). |
|
Ankare |
1 ankare=1/4 åm=15
kannor=39 liter. Obs, realgenus, ”en ankare”. |
|
Fjärding |
1 fjärding=¼
tunna=12 kannor=31
liter. |
|
Kanna |
1 kanna=1/48 tunna=2
stop=8 kvarter=32 jungfrur. Även för torra varor (1 kanna= 1/56
tunna=4/7 kappe). |
|
Stop |
1 stop=4
kvarter=1/2 kanna=1,3 liter |
|
Kvarter |
1
kvarter=1/8 kanna=¼ stop=4 jungfrur=32,7 cl (bra precis en läsk eller
liten öl-/läskburk idag!) |
|
Jungfru/Ort |
1 jungfru=¼
kvarter=1/16 stop =1/32 kanna=8,2 cl. Det officiella namnet var ort.
Namnet kom av att brännvinsmåttet ofta utformades som en stympad kon,
som kunde liknas vid en jungfru, en kvinna med fotsid kjol. |
|
Fat/Åm |
1 fat eller 1 (en) åm=4
ankare=60 kannor=157 liter. Ibland kallades det helfat, varvid 1 halvfat
blev 78,5 l. Idag hörs ofta benämningen fat när man avser 1 US barrel=159
l. |
Nautiskt
rymdmått
|
Registerton |
Nettoregisterton anger lastförmåga. I bruk sedan 1875. Tidigare användes
begreppet läster (se viktmått). |
Upp
Viktmått
Mark (203 - 213 gram) är en gammal
svensk viktsenhet från början av 1500-talet. Det blev också en myntenhet,
som anknöt till värdet av en mark silver och var i bruk till 1776.
Viktualievikt kallades systemet med
grundenheten skålpund (425 gram), som huvudsakligen användes för livsmedel.
För metaller (koppar och järn) gällde skeppund och lispund i en högre, uppstadsvikt/bergsvikt (för produktionsorten), och en lägre, stapelstadsvikt
(för utskeppning). Skillnaden avsåg att betala kostnader för transporten.
|
Läst |
Mest för mätning av fartygs dräktighet
(lastförmåga). 1726 - 1863 var 1 svår läst=18 skeppund järn=2448 kg. Från 1865: 1 nyläst=100
centner=10.000 skålpund=4250 kg. 1875 infördes registerton (se
rymdmått!). I äldre tider var läst rymd-
och/eller viktmått, som varierade beroende på ort/region och varuslag.
Efter metersystemets införande användes läst ibland för att mäta träkol
(1 läst=20 hl=2m3)
|
|
Skeppund |
1 skeppund=4 centner=20
lispund=400 skålpund=170 kg. 1 skeppund tackjärn=20
lispund bergsvikt=194,5 kg 1 skeppund bergsvikt=22
lispund stapelstadsvikt=150 kg 1 skeppund uppstadsvikt=21
lispund stapelstadsvikt=143 kg
|
|
Lispund |
”Liviskt pund”. 1
lispund=1/20 skeppund=20
skålpund=8,502 kg. Se dock ovan, om skeppund mm. Användes i Skandinavien, norra Tyskland och
Östersjöprovinserna. Avlystes 1855 men användes ändå länge bland
allmänheten.
|
|
Skålpund |
1
skålpund=32 lod=128 qvintin=8848 ass=425,076 g
|
|
Lod |
1 lod=1/32
skålpund=4 qvintin=13,3 g. För myntvikt gällde 1 lod=13,16 g.
|
|
Uns |
1 uns=2
lod=548 ass=26,3 g silver eller 27,9 g guld. För medicinalvikt gällde 1
uns=29,69 g. Jfr det engelska ounse: 1 ounce (oz)=28,35 g.
|
|
Mark |
1 mark=1/2
skeppund=212,5 g. Mark är ett mycket gammalt viktmått och gällde
tidigare för 203 – 218 g, senare vanligen för 1/2 skålpund, omkring 213
g. Under 1800-talet kallade man stundom skålpundet för mark, trots att
marken egentligen bara var ett halvt skålpund. Mark har också använts
som mynt, (guld- och silvervikt, s k lödig mark). En lödig mark=8 uns=16
lod=64 qvintin=212 g. |
Upp
Ytmått
Utsädesmått
Ytmåtten var
ofta mått på vilken areal en viss mängd utsäde räckte till:
|
Pundland |
1 pundland=4
tunnland=8 spannland |
|
Tunnland |
1 tunnland=2
spannland=8 fjärdingsland=32 kappland=56 kannland=4937 m2~½
hektar. |
|
Spannland |
1
spannland=½tunnland=4 fjärdingsland=16 kappeland=28 kannland= 2468 m2 |
|
Kappland |
1
kappland=1/32 tunnland=154 m2 |
|
Kannland |
1
kannland=1/56 tunnland=1000 kvadratfot=88 m2. |
Penningmått
Ibland sattes
ytmått efter jordens penningvärde. Ytan motsvarade då markvärdet efter
respektive mynt. Tidigt var skattesatsen 1/24 av jordens penningvärde.
|
Dalerland |
1
dalerland=4 markland=32 tunnland=16 hektar |
|
Markland |
1 markland=8 öresland=24
örtugland=192 penningland=4 hektar Ett markland var normen för
besuttenhet. |
|
Öresland |
1 öresland=1 tunnland=3
örtugland=24 penningland=4936,6 m2 |
|
Örtugland |
1 örtugland=1/3
tunnland=8 penningland=1646 m2 |
|
Penningland |
1 penningland=1/24
tunnland=206 m2 |
Ett mycket ungefärligt arealmått
Ett plogland
motsvarade den yta mark som kunde plöjas under en dag.
Dagens ytmått
|
Hektar (ha), Ar (a)
|
1 ha=100 a=10.000 m2 |
Upp
Källor: L O Lagerqvist och E Nathorst-Böös – "Vad kostade det?" 1997 (samt div tidningsnotiser och
annonser från 1869 - 94), ISBN: 91-27-34956-X;
Kungliga
myntkabinettet – "Sveriges mynthistoria" 1945 samt
http://www.myntkabinettet.se/web/Sveriges_mynthistoria_i_korthet.aspx ;
GENOS,
Tidskrift för genealogiska samfundet i Finland.
När släktforskningen kommer så långt att
man börjar intressera sig för bouppteckningar så börjar man genast undra
över hur olika mynt betecknades och användes liksom hur saker värderades i
gången tid. Pengasystemen har varierat genom tiderna och verkar mer
komplicerat ju längre tillbaka i tiden vi går.
Den medeltida mynträkningen i
mark,
ören och
penningar
avskaffas inte förrän i 1776 års myntreform (trädde i kraft den 1 januari
1777). Mynträkningen var ett sätt att åsätta värde relaterat till en viss
metallvikt (silver eller koppar) utan att egentligen behöva slå mynt.
Så här säger
Nordisk Familjebok (1800-talsupplagan) om det äldsta myntsystemet i Sverige
under uppslagsordet ”Öre”:
(D. öre, Isl. eyrir, plur. aurar;
Med. Lat. öra), under medeltiden i den skandinaviska Norden namn på en vigt
och ett räknemynt, hvilka bäggedera utgjorde 1/8 af l mark (= 1 uns silfver)
och delades i 3 örtugar; i nyare tid namn på olika mynt af silfver och
koppar i de skandinaviska landen. - Under medeltiden präglades i Sverige
inga större mynt än örtugar, och först Gustaf Vasa lät, 1522, slå 1-ören (i
silfver), hvilka derefter voro de största slagna mynt i riket, tills
dalermyntningen infördes 1534. Från 1536 började man mynta marker,
halfmarker (4-ören) och 2-ören. På l daler gingo till en början 3 mark; men
kursen steg, så att från 1560 dalern räknades till jämnt 4 mark och alltså
innehöll 32 öre, hvilken parikurs bibehöll sig, ända tills dalern aflystes,
1776.
För den tidsperiod som intresserar de
flesta släktforskare kan nedanstående tabeller användas.
Mynt, plåtar, nödmynt, sedlar och myntfot
|
År |
Mynt |
Anm |
|
Före
1620 användes silvermyntfot. |
|
1620
infördes dubbel myntfot med silver och koppar eftersom det var brist på
silver. Det gick dock inflation i kopparmyntens värde och de fick lägre
status än silvermynten. Kursen korrigerades 1633. Affärer gjordes
vanligen i kopparmyntfot. |
|
1644 –
1776 utgavs plåtmynt av koppar. Metallen skulle motsvara det
stämplade värdet i daler silvermynt och blev stora och tunga, 10 daler
km vägde nästan 20 kg. 1644 var 1 dr sm = 2½ dr km. 1665 – 1776 var 1 dr
sm = 3 dr km. |
|
1660 |
1 dr sm
(16,5 g silver) = 2 ½ dr km =
⅔ riksdaler(25,3 g
silver)
1 dr sm i plåtmynt = 1510 g
koppar (1 dr km = 604 g koppar) |
|
|
1665 |
1 dr sm
(14,4 g silver) = 4 mark = 32 öre sm = 3 dr km
Dukat (3,4 g guld) och
riksdaler (25,7 g silver) var internationella handelsmynt |
|
|
1719 |
1 dr sm
= 3 dr km =
⅓
riksdaler (= 2 caroliner = 4 mark)
1 dr sm i plåtmynt = 756 g
koppar (1 dr km = 252 g koppar) = 1/180 skeppund koppar
1 dr sm i nödmynt och
myntsedlar = 2 + 14 öre sm (= ½ dr sm)
1 dr sm carolin = 4 mark i
sm = 1,59 dr sm i plåtmynt
1 dr sm courant = 32 öre i
sm = 1,03 dr sm i plåtmynt |
Nödmynten från 1716 – 1718 löstes in med ca ½ värdet.
Problem med dubbel myntfot.
1740 – 1776 var det
sedelinflation med oinlösta papperssedlar
Kopparmyntfot 1719-1745;
|
|
1745 |
Pappersmyntfot 1745-1776 |
|
1777 |
1776 års
myntreform
1 riksdaler = 48 skilling
(= 18 daler kopparmynt i sedlar)
1 skilling = 12 runstycken
(= 4 öre sm = 12 öre km)
|
Den
medeltida mynträkningen i mark, ören och penningar avskaffas.
Silvermyntfot 1777-1791 |
|
1791 |
Pappersmyntfot 1791-1803 |
|
1873 |
1 krona
= 100 öre (= 1 riksdaler riksmynt) = 100/248 g guld |
|
|
1873-1924 |
Skandinaviska myntunionen: 1 svensk krona = 1 dansk krona (1873) = 1
norsk krona (1875) = 100 öre
Sverige: 1 kr = ¼ riksdaler specie = 32 skilling banco = 48 skilling
riksgäld
Danmark: 1 kr = ½ rigsdaler = 48 skilling;
Norge: 1 kr = ¼ speciedaler = 30 skilling |
Guldmyntfot 1873-1914, 1 kr = 0,4032258 g rent guld ± 0,15% |
|
1924-1931 |
|
Guldmyntfot 1873-1914 och 1924-1931, 1 kr = 0,4032258 g rent guld ±
0,15% |
|
1951-1970 |
Dollarmyntfot med fast växelkurs 1 USD = 5,18 SEK ± 1% |
Observera alltså att man
måste alltså skilja mellan Riksdaler (rd) och Daler samt huruvida dalern
avsåg koppar- eller silvermynt (dr sm, dr km). Under perioden 1719 -
1776 gällde t ex att 1 rd =
3 dr sm = 9 dr km.
Vill du ha en utförligare redovisning
med lite mer förklarande text så
titta här!
En enkel "hjelpreda" från tiden det begav sig (1863) finns
här.
Om du intresserar dig för broderlandet Norge (T ex
m a a unionstiden) hittar du en sida med motsvarande info
här.
|
1660 |
Ett
dagsverke
1 gris |
5 mark
km
5 dr km |
|
1725 |
Huspiga
1 ko
1 kanna öl |
40 dr km
i månaden
30 dr km
24 öre km |
|
1760 |
Dräng
1 skjorta
1 tunna vete |
5 dr 8
öre km i veckan
27 dr km
35 dr km |
|
1803 |
Dräng,
ett dagsverke
1 tunna råg
1 skålpund snus |
13 sk
specie
5 rdr specie
9 - 14 sk riksgäldssedlar |
|
1870 |
Industri- och banarbetare
Emigrantresa: Göteborg - Chicago
En ko
En häst
En oxe |
1,50 rdr
riksmynt per dag
175 rdr riksmynt
50 - 100 rdr riksmynt
100 - 300 rdr
275 - 400 rdr |
|
1900 |
Industriarbetare inom metall
En ko
1 l brännvin
1 kg torkat fläsk
1 kg kaffe |
61,3 tim
arbetsvecka, 36 öre/tim
100 - 150 kr
2 kr
1 kr
2 kr |
|
1925 |
Manlig
arbetare
1 kg smör
1/6 l punsch |
5,23
kr/dag
3,88 kr
2,30 kr |
Om du är intresserad av historiska
prisjämförelser (och dessutom jämförelser mellan alla de myntslag som
periodvis förekom parallellt) bör du besöka
historia.se! Rekommenderas!
Den norska versionen av denna
kalkylator hittar du
här!
Låt oss avsluta med att analysera
en notis ur Molkoms-Posten fredagen den 10 oktober 1890:
|
Landsorten
För 14 kr. karameller
köptes af en dräng från Målillatrakten å Wirserums marknad härom
dagen. Karamellerna delades ut till flickor, som voro i hans
sällskap.
De der karamellerna hade kostat honom många dagars arbete!
|
Eftersom drängalönen till
betydande del utgick in natura, är det svårt att reda ut, hur
mycket han behövt arbeta för nöjet att vara den tidens "kung i baren". Hade
han varit industriarbetare eller hantlangare skulle utlägget motsvarat
ungefär två veckolöner 2008.
Och det var inte 40-timmarsveckor!
De varor, som idag kan köpas för
motsvarande värde, betingar drygt 800 kronor, räknat på konsumentprisindex
(KPI). Frågan, hur mycket karameller han
fick för sina 14 kronor, är ändå inte enkel. Dagens lösgodispriser skulle ge
uppåt 10 kg, om karamellprisutvecklingen följt KPI, vilket vi inte vet. Om så hade varit borde det iallafall ha räckt till ganska
många flickor...
Upp
|
