Hjärtum, med Graveröd och Ström

Göta älv har sedan urminnes tider fungerat som en transportled av stor regional och nationell betydelse. Seglationen skedde ursprungligen på sträckorna mellan vattenfallen och forsarna i Vargön, Trollhättan, Åkerström och Lilla Edet (som oftast bara kallats ”Edet”) samt mellan Edet och Göteborg. På 1600-talet öppnades en första slussled förbi Edet. Sedan behövde omlastning inte längre göras där. Det stångjärn som skeppats över Vänern från de Värmländska bruken och sedan transporterats med foror på den gamla edsvägen från Brätte till Åkerström kunde därifrån tas på de råseglade älvsbåtarna ända till Göteborg. När första slussleden öppnats hela vägen förbi Vänersborg, Trollhättan och Åkerström år 1800 ökade transportkapaciteten avsevärt.

Under 1800-talet konkurrerade galeaser och ångbåtar efterhand ut älvsbåtarna (de råseglade "pesarna"). Med ångbåtarna påbörjades också en regelbunden persontrafik längs älven och senare även mellan Göteborg och Stockholm via Trollhätte kanal och Göta kanal.

   Älvbåt, s k pese, 1875

Om en resa 1882, med galeasen Helga från Vättern till Göteborg och tillbaka, kan du läsa här.

När Helga gjorde sina resor var älven inte lika mäktig som idag. Förbi Hjärtum var bredden 75 - 150 meter, jämfört med dagens ca 300. Breddningen berodde på den dämning som skedde, då en dammtröskel byggdes i Lilla Edet. Detta skedde 1916, i samband med bygget av Ströms sluss och avsikten var att man skulle slippa sluss vid Åkerström. Älven längs Hjärtums stränder steg då drygt två meter och vissa byggnader och vägar längs älvkanterna fick överges.

1926 var bron mellan Ström och Lilla Edet (den bro, som nu benämns "gamla") klar för trafik. Bygget hade tagit tre år. Tidigare hade alla fordon, som behövt korsa älven, varit hänvisade till färjor, bl a vid Graveröd (Smörjan). Person- och viss godstransport med roddbåtar hade i långliga tider pågått, både uppströms och nedströms fallen.

I min barndom var sjöfarten på älven mycket livlig. Under den tiden fanns inte längre några pesar i trafik. Ett stort antal två- tre- och t o m fyrmastade skutor transporterade timmer, pitprops, virke, kol, spannmål och ved men avlöstes efterhand av modernare fraktfartyg för malm, kol, gods och olja. Aspen och Mangen var de största, byggda för att till bristningsgränsen utnyttja slussmåtten men ro-ro var inte uppfunnet och fartygens däckshus låg fortfarande akterut. Ett antal mindre "Vielle Montagne", med nummer från I till IV, fraktade zinkmalm för företaget med samma namn, från Åmmeberg vid Vättern, via Göta- och Trollhätte- kanalerna till Belgien.

Kanalbåtarna, de s k Stockholmarna, Diana, Juno och Wilhelm Tham, var vackra inslag i den hektiska seglationen. En berättelse från Wilhelm Tham och "mannaminnesvintern" 1925 - 26 kan du ta del av här. Jodå, det var före min tid...

Om Trollhätte kanal, 82 km farled längs och genom Göta Älv, kan du läsa i en av Sjöfartsverkets avdelningar här. Bosse Arnholm har en mera historiskt inriktad (men lättillgänglig!) presentation här.

I december 2008 hittade jag några ärvda gamla fotografier från Lilla Edet. Du kan titta på dem här och jag är mycket tacksam för ytterligare information om och kring bilderna!

Bohuslän, dit Hjärtum med anornas boningar, Graveröd och Ström, hör, blev inte svenskt land förrän efter freden 1658.

Hjertum. Sn i Inlands Torpe hd, Göteborgs och Bohus län, utmed Göta elfs v. sida, närmast s. om Trollhättan. Örsjön på n. sidan är äfven gräns mot Vestergötland. 1,164 qv.-mil, hvaraf land 1,042 eller 24,117 tnld, 62 5/16 mtl, 3,394 inv., 1,724,050 kr. fastighetsvärde. Utmed elfven sträcker sig en odlad, tätt bebygd, vacker dal, hvaremot nästan allt det öfriga af denna stora sn är bergig skogstrakt med småsjöar och mossar. I elfven märkes närmast nedom Trollhättan: Åkerströms sluss, och på v. sidan: Intagans gästgifvaregård, Torps herregård med tegelbruk, Solums gästgifvaregård, Hjertums kyrkoby och poststation. Grafveröds varf, det stora herresätet Ström med qvarn och såg (midt för Lilla Edet på Vestgötasidan) vid Ströms kanal, som har 2 slussar. Staten eger här sammanräknadt 10 mtl. Näringarne äro, utom jordbruket, vedförsäljning, fraktfart på elfven och Venern, arbete vid ortens industriella verk o. s. v. Sn bildar med annexet Vesterlanda ett till Ström patronelt pastorat af 2 kl. i Göteborgs stift. [Rosenberg]

Före Roskildefreden hade bygden präglats och plågats av de återkommande krigen med Danmark-Norge. Efter freden led man under många år av den, ofta okänsliga och hårdhänta, ”försvenskning”, som genomfördes i Bohuslän. Så sent som i min barndom levde gränsbygdskänslan kvar och vi, skolungar på Ström, kunde inte ensamma korsa bron till Edet utan att riskera bråk med våra antagonister bland pesarna (ja, vår benämning på västgötarna var detsamma som öknamnet på älvbåtarna – i gengäld skälldes vi för ”baggar” av ”di svenske”). Må det därför vara mig förlåtet att jag, så mycket senare som 1971, kände vånda och motvilja när Inlands Torpe kommun inkorporerades med Lilla Edet och ”baggelandet” Hjärtum hamnade inom Älvsborgs länsgräns!

Graveröd