Utrustning
1 bräde, 15 vita och 15 svarta brickor, 2 tärningar
(eller kanske helst ett par tärningar per spelare).
Spelplan och regler
De två spelarna har sina
vardera 15 brickor i sina respektive utgångslägen (hus eller hem)
på första tungan i första kvartalet. En spelare har ”vitt”, den andre
”svart”. Från huset skall brickorna föras ett varv motsols, tillbaka hem,
vilket innebär ett steg bortom sista tungan i fjärde kvartalet. Detta
görs med hjälp av tärningsslag, varvid man först slår var sin tärning för
att bestämma vem som skall börja. Under spelet kan inte vita och svarta
brickor samtidigt uppehålla sig på samma fält (ett sällsynt undantag
redovisas senare).
Två 6-sidiga tärningar slås växelvis av spelarna och
man flyttar efter de poängtal som kommer upp. Man får flytta antingen två
brickor det antal steg som visas på respektive tärning eller en bricka alla
steg som sammanlagt visas på tärningarna. Om man sålunda t.ex. slår en tvåa
och en fyra, så får man antingen flytta en bricka två steg och en annan fyra
steg, eller flytta samma bricka sex steg, men med ledigt utrymme eller
motståndarblotta på antingen två eller fyra stegs avstånd. Man måste
alltså kunna mellanlanda på tärningarnas poängtal, men får då själv välja i
vilken ordning talen skall tas.
Om endast ett tärningsresultat går att använda, så gör
man det (varvid det högsta skall utnyttnas om så är möjligt) och om man inte
kan flytta alls, så lämnas turen över till motståndaren.
Vid allor, samma värde på båda tärningarna, gäller samma sak, men man skall
använda varje tärningsresultat två gånger. Vid två fyror på tärningarna
(”fyror all”) tas alltså fyra fyror med en till fyra brickor.
För allor finns ett
viktigt och dramatiskt undantag då tärningsresultatet inte skall ska tas två
utan tre gånger. Vid de tillfällen då en spelare slår sexor all
i sitt första slag gäller att han flyttar ut sex brickor sex steg,
dvs ställer sex brickor i en kolonn (ej band!) på första tungan i andra
kvartalet. Dessa räknas alla som blottor och de brickor som finns kvar där
när (om) motståndaren når fram och träffar tungan blir alla utslagna. Denna
våldsamma start av partiet ger ett bra försprång om man hinner sprida och
binda sina brickor men ger också motståndaren en chans att slå många blottor
och kanske göra "Jan". Situationen är inte alldeles ovanlig och inträffar ju
i genomsnitt vid vart 18:e parti. Min morfar ansåg att förfarandet kunde vara frivilligt. Det innebär att den som vill
"fega" kan välja att bara ta en sexa (eftersom, med de vanliga
reglerna, fler än en är omöjligt att ta i detta läge).
Band (flera likafärgade brickor på samma fält)
får enbart bildas i huken (sista tungan i andra kvartalet) och i de
två sista kvartalen. Om sex färgade band ligger i rad får motståndaren
spränga ett av dessa, om det ligger i vägen för hans flytt.
Några av många begrepp
Allor - båda tärningarna visar samma värde,
medför att varje tärning skall räknas två gånger.
Band
- två eller flera brickor ligger
på samma tunga, går endast att bygga i de två sista kvartalen och på
huken. Hemmet är från början ett band med alla brickor i.
Blotta -
en bricka ligger ensam på en tunga går den att slå. Om man placerar sin
bricka på en av motståndarens blottor så är blottan slagen och läggs upp på
ribban.
Spränga -
om sex eller fler tungor på rad är
upptagna av motståndarens band, så är det omöjligt att passera. När så
är fallet tillåts man spränga ett av banden genom att behandla hela
bandet som en blotta. Därmed landar alla brickor som råkar ligga där på
ribban och måste gå från början igen (kastas ut).
Kasta ut -
spela in utslagen bricka från
ribban. Man spelar brickan från ribban med tärningsslag, där endera
tärningens poängtal måste motsvara ett ledigt fält, eller fält med
motståndarblotta, i första kvartalet. Huset skall då räknas som första
fält. Om band finns i ens första kvartal får dock detta sprängas om
ledigt fält eller fält med motståndarblotta saknas. Så länge man har
brickor utslagna får inga andra brickor spelas!
Hemmet -
den tunga som följer omedelbart
efter sista tungan i sista kvartalet. Brickor som ligger i hemmet läggs
bredvid spelbordet
Huken -
den sista tungan i andra kvartalet. Det är den första tunga man får binda på
och ett bra utgångsläge för att fortsätta i de mera riskabla tredje och
fjärde kvartalen.
Olika sätt att vinna
Partiet kan avslutas på
olika sätt. De olika metoderna har olika värden och listas här i stigande
ordning. Munken höjer värdet på den vinst den råkar delta i. Poängberäkning
tillämpas lite olika, vilket bl a framgår via länkarna nedan.
|
Hemspel |
När alla brickor spelats till hemmet |
|
Uppspel |
När alla brickor ligger på sista
tungan i sista kvartalet. |
 |
|
Kronspel |
När de fem sista tungorna i det
sista kvartalet har tre vardera av brickorna. |
 |
|
Dubbelt Kronspel |
När de tre sista tungorna har fem
brickor vardera. |
 |
|
Trappspel |
När de tre sista tungorna har tre,
fem och sju brickor, stigande antal ju närmre hemmet de är, såsom en
trappa... |
 |
|
Jan |
Uttalas med halvlångt öppet a-ljud,
som i skånskans "ja". Motståndaren blir Jan när han fått så många
brickor slagna att de inte kan kastas ut igen. |
|
Sprängjan |
När man spränger sig till en Jan. |
|
Munk |
Vinst med munk sker (motståndaren
blir munk) då någon av vinstvarianterna utom Jan och Sprängjan inträffar
med minst en motståndarbricka slagen. |
Kultur och länkar
Det var alltså morfar som lärde mig och jag minns väl
hur han om lördagseftermiddagar och -kvällar med lock och pock bjöd in
lämpliga offer för att spela bräde ("Sa du ha struk?"). Som en följd av
detta kulturella inslag i barndomsmiljön har jag också ärvt en
brädspelsterminologi som är mer omfattande än vad som här återgetts. Han
hade bl a gamla benämningar på de olika kombinationerna av tärningsslag som
vi fortfarande försöker använda. Det hör till god ton att annonsera sina
slag för att minska risken för felflytt och missförstånd.
En ingående beskrivning av spelet med vokabulär, strategidiskussioner, ordningsregler (viktigt!),
regelvarianter och slagens gamla benämningar mm, hittar du t ex hos
Vasamuséets Brädspelsvänner.
Att bräde är ett historiskt spel förstår du om du tar del av den "gamla
goda" skrivningen hos
Tomas
"Lipton" Wahlgren. Han har dessutom
exempel på något annorlunda benämningar på slagen (som f ö stämmer bra
överens med mitt arv efter morfar) och annan poängberäkning, än Vasamuséet.
Nu finns även möjlighet att spela bräde på Nätet!
